Recensioner
en mästare i textila genren…
Stämning och känsla; titeln på Uppsalakonstnären Monia Westins utstälning är som ett lyhört avlyssnat visuellt meddelande från ett livslångt konstnärskap… en högklassig sammanfattning av ett 60-årigt skapande… Monia Westin använder textil som sitt konstnärliga arbetsmaterial och åstadkommer såväl tredimensionell skulptur som väggfast gobeläng i lysande färger och den allra säkraste form… I dag är valet av material av underordnad betydelse; det är resultatet som räknas, vare sig det handlar om oljefärg på duk eller garn i vävstolen. Och med en mästare i den textila genren som Monia Westin kan man tveklöst även ägna sig åt att begrunda och beundra den tekniska färdigheten som här är så uppenbar. Det gäller även några sidenbroderier som förgyller helheten med sina estetiska kvaliteter…
Christina Karlstam, UNT 2019
upprorisk nyfikenhet...
Silkebroderierna (är) ilskna, små och färgsäkra arbeten som bär en upprorisk nyfikenhet… Trådar som kaotiskt rusar upp och ner, huller om buller, som om en spindel plötsligt hade bestämt sig för att nå regnbågen och inte bara nöja sig med regnet. Men det är gobelinerna som är huvudpunkten… den monumentala triptyken Det finns ett hav som ingen ser, som upptar en hel vägg och som visar ett lätt abstrakt landskap i en ljummen skala av jordfärger…
Sebastian Johans, UNT 2006
effektfulla kombinationer…
Monia Westins textilkonst är av det gedigna slaget, där färgkombinationerna markerar de dekorativa blomblad som är hennes huvudsakliga motiv… Utställningen består även av blyertsteckningar. De två uttrycken fungerar väl tillsammans… Effektfullt kombinerar Westin samma mönster i gobelinerna och blyertsteckningarna. I vissa fall är teckningarna ett negativ till gobelinerna, samma motiv har färgsatts så att formerna tydligt framhävs. Där vävarna utgör ett utsnitt av ett fortsättande mönster blir teckningarna ett föreställande direkt avmålat motiv i sig.
Frida Arnqvist, UNT 2003
kraftfulla experiment…
Mellanrummen och nyansskillnaderna skapar rum och djup i Monia Westins vävnader… När hon nu besöker Galleri Bild och Form har hon också tagit med sig ett stort antal svartvita teckningar… Men Monia Westin har framför allt gjort sig känd som textilkonstnär… Hon utgår från växtformer och förstorar en liten del som på detta sätt får eget liv. Den sköra inåtvändhet som är teckningarnas tema övergår i kraftfulla experiment och låter oss ana ett brett konstnärskap.
Kristina Mezei, VLT 1997
ett storartat konstverk…
Här finns Monia Westins bildvävar, bland dem den överdådigt färgmättade och formsköna Blommor till Monet… Här finns också Monia Westins magnifika triptyk Det finns ett hav som ingen ser, inspirerad av Theodorakis och Setter-linds kända komposition. Det är ett storartat konstverk i återhållen färgskala och med ytterst förfinat formspråk.
Cristina Karlstam, UNT 1994
detta är det vackraste vi sett…
Jag måste berätta för Dig att alla besökare blir så gripna av Dina bilder, de kommer till mig och uttrycker sin glädje: Detta är det vackraste vi sett här! Och jag blir så glad i min tur över att Du så uppenbart når fram och rör vid människors hjärtan…
Brev från Ingrid Johansson, intendent för Upplands konstmuseum, 1985
det är en märklig kraft i dessa
ljusfyllda textila kompositioner…
Monia Westin visar en rad vävda landskapsbilder, lätta, luftiga med en fjärran horisontlinje. Trots de stora formaten förefaller dessa visioner som lätta och lekfulla, som lyriska notiser. Visionerna är igenkännbara som himmel, jord och hav och en sparsam vegetation. Formsystemet blir destillerat och abstrakt. Det är en märklig kraft i dessa ljusfyllda textila kompositioner och de är lätt igenkännbara…
Teddy Brunius, UNT 1985
det vackraste rummet…
Ett tiotal konstnärer från Uppsala har deltagit i arbetet (med utsmyckningen av Östhammars sjukhus)… Det vackraste rummet, av Konsthallens presentation att döma, är kafeterian. Där hänger Monia Westins tredelade vävnad vars ockra färgtoner är väl samstämda med rummets gröna färg och de vita möblerna.
Kristina Mezei, UNT 1982
monumental verkan…
Mest sevärt var en serie av Monia Westins raffinerade bildvävnader. Monia Westin har en förmåga att ransonera med uttrycksmedlen, hålla sig till ett fint fördrivet färgval som ger en monumental verkan av landskap med fjärran horisonter, för Uppsala och Uppland ortstypiska utsikter.
Teddy Brunius, UNT 1981
en av landets absolut främsta textilare…
Av Monia Westin, en av landets absolut främsta textilare, får vi se många gobelänger. Som vanligt imponerar hon med sin renhet, det poetiskt förtätade och det stora tekniska kunnandet.
Karin Algrim, Upsala-Demokraten 1981
livfulla naturskildringar…
På nya Galleri Oscar intill Karlaplan mötte jag en som väntat förnämlig bekant – Monia Westin. Jag har sett hennes fina textilier förr, och återseendet innebar en glädje… I gobelängteknik utför hon livfulla naturskildringar, men i samma teknik skapar hon också stillsamma, lyriskt betonade redogörelser för en mer kosmiskt orienterad upplevelse med låga horisonter. De låga horisonterna och ett skickligt förmedlat diffust ljus – om man vågar tala om ett sådant när det gäller textilier – gjorde att jag fann flera av dessa skapelser vara kollektionens höjdpunkter.
Alf Liedholm, UNT 1980
imponerar som alltid…
Monia Westin imponerar som alltid med sin sköna och rena enkelhet, sitt tekniska kunnande och sin känslighet. Med stor säkerhet bygger hon upp sina poetiskt förtätade och atmosfärfyllda landskapsbilder, där gråskalan dominerar.
Karin Algrim, Upsala-Demokraten 1980
sprakar av energi och livsbejakelse…
Monia Westin är en välkänd Uppsalakonstnär. Hennes arbeten under de senaste åren spinner vidare på temat landskap med en stegrad asketisk hållning. Landskapets former slukas upp av dimman. Färgerna reduceras i det dämpade ljuset. Frånvaron av starka färger ger dessa bonader en poetisk verkan. Men målmedvetenhet präglar ändå Monia Westins skapande. Beställninsverket Än blommar jorden, till Uppsävjaskolans matsal, sprakar av energi och livsbejakelse.
Kristina Mezei, UNT 1980
se dessa mästerliga gobelänger på museet…
Ingen kan gå oberörd från den här utställningen.
Göran Norström, Gefle Dagblad 1978
en absolut färgkänsla...
Monia Westins bildvävnader berättar om en utomordentlig teknisk behärskning av materialet och en absolut färgkänsla. Hennes Pegas på villovägar utstrålar vitalitet och den stora vävnaden När höstlöven fallit har i sin dunkla färgskala ett skönt lugn och ett stänk av höstligt svårmod.
Bengt Lundblad, Gefle Dagblad 1977
dessa oändlighetens landskap...
Det finns en slående monumentalitet i dessa vävnader. Inte bara hos de stora där formatet i sig suggererar storslagenhet, utan även hos de små. Det skapas rymd och luft i dessa oändlighetens landskap.
Kristina Mezei, UNT 1977
organiskt verkningsfulla bilder…
Om ett ganska närgånget intresse för naturen handlar Monia Westins vävda bilder som vi nu kan uppleva på Galleri 1… hon bygger upp sina sinnligt mättade och organiskt verkningsfulla bilder med styrka, intensitet och mycken noggrannhet. Hela tiden märker man hur hon försöker bevara den friska närheten till naturupplevelsen… Färgskalan kan växla från gråtoner till intensiva färgklanger men den är hela tiden behärskad och kontrasterna mellan formelementen uttrycksfulla.
Karin Algrim, Arbetarbladet 1977
lockande skuggvärld…
På Galleri Heland visar Monia Westin stora vävnader i gobelängteknik. Hon arbetar med silhuetter så att man tycker sig stå inför en undanglidande och samtidigt lockande skuggvärld. Lockelsen hos Westin uppstår genom att hon lämnar mycket osagt. Utställningen är intressant också genom att den visar en utveckling från ett mer dekorativt och manierat synsätt fram till de senaste arbetena där hon uppenbarligen knyter an till en verklig men ändå personligt upplevd och laddad natur.
Anne-Marie Ericsson, DN 1976
en bildvävnadspoet...
...Monia Westin med sin utställning på Galleri Heland i Stockholm. Vid en rundvandring kom man ibland att tänka på de s k opponenterna. Det beror förmodligen på konstnärinnans naturkärlek. Hon är något av en bildvävnadspoet med intresse för stämningar. Därom vittnar bl a två fängslande arbeten som Islossning och inte minst När höstlöven fallit. Den senare – med svarta, vita och gulbruna accenter – är magnifik.
Alf Liedholm, UNT 1976
förnämlig representant för svensk bildtextil…
Det är en förnämlig representant för svensk bildtextil som utställer på Röhsska. Monia Westins textilbilder, som kan vara både vävda och broderade, handlar om naturen, vilket inte betyder att de föreställer landskap. De snarare suggererar natursyner i rytmer och klanger – lite grann på samma sätt som man kan måla landskap med musik.
Tord Baeckström, GHT 1975
lekfullhet och tekniskt raffinemang…
Monia Westin har alltid tillhört mina textila favoriter. Den förening hon uppvisar av disciplinerad lekfullhet och tekniskt raffinemang är avväpnande och gör samtidigt ett tryggt och pålitligt intryck…
Ulf Liljedahl, UNT 1972
genomarbetade motiv…
Bildvävnader är Monia Westins specialité… Hennes bildkompositioner kännetecknas av en sober ”lugn” stil… De in i detalj genomarbetade motiven skvallrar också om en mindre vanlig ambition till gediget arbete som inte ger avkall för slentrian eller lättöverkomliga resultat.
Bohuslänningen 1970
hör till det bästa man sett…
Monia Westins konstverk i textil hör till det bästa man sett i den vägen… Motiven är växlande, från landskap och skog till rent abstrakta mönster och lekfulla kompositioner. Kontrasten mellan hennes verk överraskar i någon mån betraktaren. Men det är en angenäm överraskning, man blir både varm och glad när man ser dem.
Esse Jansson, Norrtelje Tidning 1969
textil mognad och kolritisk begåvning…
Verk av Monia Westin har jag stött på åtskilliga gånger… Konfrontationen har alltid varit positiv, och det är för den skull glädjande och intressant att ta del av hennes egentliga Stockholmsdebut. Förväntningarna infrias i hög grad… Om Monia Westins textila mognad och kolritiska begåvning vittnar en halvt abstrakt bildvävnad i mörka höstfärger.
Alf Liedholm, UNT 1969
fungerande konst…
Monia Westin utgår ofta från vegetala och animala motiv… En fin, genomtänkt utställning. Fungerande konst.
Folke Lalander, UNT 1967
en fin början…
Monia Westin debuterar hos Nutida konst. Det är en fin början, en visning av textilt skapande som är skön konst. En dubbelväv och en rya avrundar bilden av en begåvad konstnär, som inte bara ger löften utan också redan infriar dem med en rad av verk på debututställningen.
Teddy Brunius, UNT 1963